Träning med framgång!

Söndagsträningen ar riktigt rolig. Denna gång var det Miras tur att få vara med och hon är så himla taggad! Det är nog så att det är en dam som gillar mer att träna än att tävla. Vi gör några starter nu i vår, funkar det inte har vi fortsatt kul på träningsplanen! Lite synd vore det, eftersom det faktiskt går himla bra nu!
Det visade hon även i går i Ingrids ridhus. Silfverbergs hade med sig en bana som inte var alltför lätt, men heller inte jättesvår. Typ svår klass 2, lätt klass3. Motivationen var på topp och att springa med henne så fokuserad och följsam ger mej en riktig kick! Den känslan klåddes bara av att springa ett perfekt lopp med Ida.... som jag lite inom parentes saknar nåt alldeles otroligt....
Nisse var också med igår, och jag tog det som ett ordentligt test på var vi stod. Banan var egentligen alldeles för svår för oss, men till min stora glädje gick det riktigt, riktigt bra! OK fokus och väldigt följsam! Det som blev fel låg inte på honom utan på mej, jag var inte riktigt med på noterna och togs lite på sängen av att han var så himla duktig! :-)
Superfin slalom, "ut" och "runt" gick alldeles strålande, det enda som egentligen inte funkade var bakombyte vid tunnel. Det har vi nog inte alls tränat...?
Placerade ut Claes som fiktiv "domare" för att kolla om han (Nisse alltså...) skulle springa och hälsa. Och jo, det ville han, men kom direkt när jag kallade. Lite träning på det också så blir nog det bra.
Detta var faktiskt första gången vi på riktigt tränat på en hel bana och jag är bara så nöjd! Jag ser verkligen fram emot att börja tävla, det ska bli jätteroligt! Premiären blir i Östra Ljungby och sedan i Ystad. Första officiella blir nog i Skurup, beroende på hur det går på de inofficiella. Det är ju lite speciellt att tävla inomhus där, hög ljudnivå och mycket som distraherar. Men Mira är anmäld och ska tävla, så vi gör nog ett försök!

Mera lösa hundar....

...eftersom kollegans hund blev påhoppad häromdagen. Han bor i Malmö och sambon var ute med hans ursnälla lilla labrador. I koppel.
Hej och hå! Där slet sig en Pitbull och rusar på lilla fröken, biter tag i halsen och släpper INTE! "Matten" som senare visar sig vara hussens syster, hojtar och viftar, men ack nej, här släpps inte. Sparkar och slag. Nej Släpper inte. Vrål och skrik! Nej, släpper inte. Lilla frökens matte ringer maken som sätter sig i bilen och i full karriär kör till skådeplatsen. Då har monstret släppt lilla fröken, huggit tag i "mattens" hand och tuggat ordentligt för att sedan ännu en gång ta tag i lilla fröken. Denna gången över ändan.
Nu rings det efter polis och efter en låååång, låååång stund släpper eländet och polisanmälan skrivs på plats.
"Mattens" kommentar:
- Den är ju så snäll!!!! Har aaaaldrig gkort så här..... Måste varit nåt som lilla fröken gjort! Det är inte min hund, det är min brors. Näe, den som är så snäääääääll!!!
Jamen jisses.... ssäger hon som står där med söndertuggad hand.

Hur gick det med lilla fröken? Bra tack och lov! Monstret hade bara fått fatt i skinnet och de såren är omlagda. Hur det gått med psyket får man väl se.....

Till sist. Monstret hade ett ynkligt halsband med plastknäppe......

Jamen suck.....

Lösa hundar på morgonpromenaden

Om dessa tycker inte jag.... Eller rättre sagt om deras hussar och mattar! Det börjar bli ett elände att få ta morgonpromenaden i lugn och ro på Serresjöområdet.
Idag såg jag en lös schäfer med tillhörande husse en bit bort. Vänder då av lite och fortsätter ett annat håll. Ser att husse kopplar och går förbi. Då hojtar husse: Va e de? Min hund är jättesnäll! Ingen fara! Svarar: Nänä, vad bra, men jag håller mej på avstånd från lösa hundar! Hussen skakar på huvet och muttrar nåt.
Vi går vidare runt området och i mina tankar är jag i en annan värld när jag kommer till en "korsning" Och vem kommer där? Jo, schäfern! Lufsar lugnt fram till oss och husse kallar halvhjärtat in den. men, nä! Inte intresserad av husse. Ber honom kalla in hunden, för nu är den intill oss. Nä.....
Mira är jätteduktig och Nisse också. Är båda ganska lugna medans jag försöker hålla ordning på koppel, terriers och stor schäFer som är jättenyfiken och snart trasslar in sej i smeten. Husse står lugnt och tittar.
-Kan du ta hand om din hund och gå nu?
-Min hund e snäll!
- Jamen så bra, det är inte mina!
- Va fan! Då ska du börja lära dina hundar umgås med andra!
- Jaja, kan du ta din hund nu och gå? Den är säkert jättesnäll, men den är LÖS och mina är i koppel!
- Va? Kan du lugna ner dej, eller, Säger ju att min hund e snäll
.
Nu var hunden inne i trasslet, och ja, den var snäll. Men nu började Mira känna sig pressad och DÅ vet man ju vad som händer!
Snärtade till schäfern över bogen med koppeländen. Då blev det liv på hussen.
-Du slår jävlar inte min hund!
- Ta din hund och gå. Nu blir jag skitförbannad.
- Säger ju att min hund är snäll! E du knäpp? Ska ju kunna umgås! Helknasig är du!
- Ta din hund och gå. NU!
Till slut kallar han in hunden och lufsar vidare, muttrande om knasiga, vansinniga fruntimmer.
Ja, helt rätt! Jag blev jättearg!
1. JAG bestämmer vem mina hundar hälsar på. Jag vill INTE ha kennelhosta och noskvalster å sånt skit!
2. STÅR det på hunden att den är snäll? Eller är det ett otroligt sällsynt exemplar som kan prata? Vad är en snäll hund?
3. Är man inte rädd om sin hund? Det är väl inte självklart att MIN hund är snäll???? Och vems fel hade det blivit om Mira bitit.....
4. Man kan aldrig förutse vad som händer när en lös hund ger sig i kast med hundar som är kopplade. Hur "snälla" de än är!
5. Och lagen säger att du MÅSTE ha full kontroll på din hund!
6. Tänk om jag är hundrädd????

Är jag ett vansinnigt fruntimmer? Ska jag inte kunna få gå med minna terriers kopplade på en lugn morgonpromenad???

Vår? Eller? Nä....

Härom lördagen var ju solen framme och det var UNDERBART väder. Man kunde till och med sitta i uteerummet och ta en fika. Sen kom kylan tillbaka. Och det var ju rent eländigt vad det var segt.... Hela kroppen skriker efter värme nu, men det kommer bara mer snö hela tiden. Och inte kan man komma igång och träna ordentligt. Blä....
Mira är nytrimmad. Förra lördagen togs raggsocksmaterialet bort och kvar blev en ynklig liten varelse. Med öroninflammation och ögoninflammation och irriterat skinn. Stackarn. Gick till veterinären i måndags och det blev örondroppar och penicillin. Nu är det MYCKET bättre, men på tisdag ska vi in igen och plocka bort en vårtliknande knuta som också satt i örat.. Ingen farlig, men den satt ju verkligen ivägen nu i det svullna örat och jag var rädd att hon skulle klia av den.
Så nu åker den.
Nisse är också lurvig. Men han har inget raggsocksstuk, utan är mer lik en rotborste. Sträv och rälig e han, inte alls kelvänlig.... Så nu är det väl dags där också... Problemet är ju att jag får sån jäsingens värk i händerna som jag sen får dras med ganska länge. Mira har jag ju delvis klippt, men det kan jag ju inte göra med Pinke.
Ljuvliga helgen nalkas. Alla barnen kommer från olika håll, och det är jätteroligt. Skulle på syskonbesök i morgon, men dom har fallit offer för otrevlig influensa, och den kan dom få ha för sej själv!
Annan släkting skriver stooooor tenta idag. Legitimationsgrundande. Hu, låter jobbigt. Håller naturligtvis alla tummar och önskar Lycka Till! :-)
Nån som har en tvåa på lager i Lund eller Malmö??? Börjar bli dags för dottern och det är ju inte så lätt att få fatt i.

Ny mobil

Jaa, då har man gett upp. Jag som aaaaldrig skulle ha en mobil med pekskärm.... Nu ligger här en iPhone 4 framför mej och jag har minsann lyckats ringa med den... Och MMSa. Hur man gör med allt annat i den ger sig väl nån gång... Skulle ju vilja kunna skicka hit och det kan man säkert, och skicka till facebook, och det vet jag att man kan, men hur???
Glad att jag överhuvudtaget fått igång den. Och inte alls som den där Samsungen jag en gång hoppade på. DEN övertog min chef efter att jag fått spel på den. Det var då jag sa "ALDRIG MER PEKSKÄRM!!!" Men som sagt, det går inte att jämföra.
Annars är nog en förkylning i antågande. Ihållande huvudvärk och skum i halsen. Hujeda, det har jag INTE alls tid med! Ska ju på 50årskalas på söndag då nästansyster fyller år och lördan därpå är det 5 årskalas. Och då kommer ju barnaskaran hem också.
Och däremellan är det ju hundträning. Söndagens träning gick hur bra som helst och jag har faktiskt anmält Nisse till Nils Holgersson-hallen på Långfredagen fast jag egentligen inte hade tänkt att tävla inomhus där med honom. Det är ju ganska livligt där och vill egentligen inte stressa honom. MEN han går riktigt bra och det är 2 månader dit. Märker jag att det inte funkar så låter vi bara bli... Mer retsamt att märka att det skulle vara roligt att prova, och så har mann inte anmält. :-(
Och debuten blir i Östra Ljunby den 2 april. Öppenklasser visserligen, men vi kör på och ser hur det går. Mira ska ju tävla så då kan han ju likagärna också vara med.
Idag är det ju Alla Hjärtans Dag, så härmed skickar jag Hjärtanskramar till alla som vill ha! :-)