En liten statusuppdatering fick jag på tävlingen i Staffanstorp i lördags.
Agilitybanan var en sån där med trevliga tunnelöppningar man inte skulle ta.... Mira ville, men tog dom inte!!!! Sen såg hon inte i slalom och drog på sig en del fel, men gick superduperbra! Samma i Hoppklassen där hon gick alldeles strålande, men där jag glömde göra ett framförbyte istället för ett blindbyte... Man gör inga blindbyten med Mira på tävling! Punkt! Disk....
Nisse gick superbra! I Agilityklassen tvärnitade han dock vid en smaskig doft i slalom, men annars riktigt bra. Hoppklassen var strålande med finfin fart och toppenattityd! Blev så tagen att jag glömde kalla och ...disk.... Men ett riktigt, riktigt bra test inför säsongen för bägge!
Synd bara att mina handskar blev stulna... Nej, inte borttappade... Jag knölade ner dem i fickan och hängde av mej jackan. När jag gick av banan såg jag en hand i en rockärm som snodde dom. Såg inte vem rockärmen tillhörde, men kände igen jackan sedan på en person. Och personen hade minsann exakt likadana handskar på sej som mina... Men vad gör man då? Hoppar fram och anklagar? Nä, kan man ju inte... Men va fasen, köp egna för sjutton! Inte var det några dyra handskar, men dom var varma och sköna. Och det var kallt i lördags....
tisdag 19 mars 2013
onsdag 6 mars 2013
Sol, sol, sol!
Äntligen efter den solfattigaste vintern i mannaminne kom då lite vårsol. Tröttheten dunkade in.... Märkligt, borde ju vara tvärtom?
Tränade i gårkväll och klockan 8 var jag helt slut och träningen blev därefter... Stackars Nisse.... Lite stökigt blev det och jag fixar inte det när jag blir trött. Känner även idag att en pigghetstablett hade varit toppen!!!!
Stora Omorganisationen på G och fast jag inte riktigt gitter oroa mej aktivt (har ju varit med förr....) så ligger det bak i huvudet och smygstjäler kraft. Lite info idag, men blev inte så värst klokare av det. Suck.....Inser bara att det blir ÄNNU mer jobb för att få allt att funka när den går i drift.....
Son 2 skrev upp igår och klarade! Lite turen på sin sida hade han allt...... Samtidigt hämtade jag son 1 så nu har jag bägge mina pågar himma! Gött! Pälsbollarna njuter och är nästan i extas....
Idag blir det lite god middag och mys. Ingen träning, ingen städning, bara umgås. Och sedan sova i sin nya sköna säng......
Tränade i gårkväll och klockan 8 var jag helt slut och träningen blev därefter... Stackars Nisse.... Lite stökigt blev det och jag fixar inte det när jag blir trött. Känner även idag att en pigghetstablett hade varit toppen!!!!
Stora Omorganisationen på G och fast jag inte riktigt gitter oroa mej aktivt (har ju varit med förr....) så ligger det bak i huvudet och smygstjäler kraft. Lite info idag, men blev inte så värst klokare av det. Suck.....Inser bara att det blir ÄNNU mer jobb för att få allt att funka när den går i drift.....
Son 2 skrev upp igår och klarade! Lite turen på sin sida hade han allt...... Samtidigt hämtade jag son 1 så nu har jag bägge mina pågar himma! Gött! Pälsbollarna njuter och är nästan i extas....
Idag blir det lite god middag och mys. Ingen träning, ingen städning, bara umgås. Och sedan sova i sin nya sköna säng......
måndag 4 mars 2013
Dessa mystiska byten....
En annan är ju en gång upplärd med bakombyten. Sedan kom de fasliga framförbytena som innebär att man skulle dansa runt på agilitybanan som en vig gasell.... När jag gjorde det blev det mer likt en halt elefant.
Blindbyten var TOTALT FÖRBJUDET!!!!! Gjorde man ett dylikt blev man tittad snett på och fick noga redan på hur usel handling man hade.
Efter sju svåra år lärde jag mej framförbytena. Men har aldrig varit bekväm med dem. Ett himla valsande hit och dit.
Sen plötsligt.... PANG! Jaakosar, tyskar, pull-push, whiskysar och gud allt vad de heter. Och vanliga blindbyten utan namn. Nu ska man BARA göra sådana tingestar. Mira är det helt lönlöst att träna detta med, hon har satt ner tassen och menar att nu när vi väl lärt oss de där förbövlade framförbytena så kör vi på dom....
Men Nisse å jag ska kunna detta. Har jag bestämt. Och nu har vi tragglat och tragglat och tragglat, men mitt muskelminne verkar inte ha riktigt full funktion, för poletten har INTE ramlat ner. Nisse har inte heller varit så där över hövan förtjust. I nån ting......
Men under helgens kurs med Victoria hände något. Kastade den svarte skiten bakom ryggen över ett hinder å stack. Utan att tänka. Och fångade upp bakom ryggen. Utan att tänka. Flera gånger. Utan att tänka. Och rent reflexmässigt hittade positioner. Utan att tänka. Victoria blev nog lite förvånad, och allra mest förvånad blev jag själv! Kan det verkligen vara så att det börjar lossna???????
Iallafall blev resultatet att jag hade en taggad Nisse med mej. Och jag kunde lita på att han gjorde som "tänkt". Han galopperade runt heeeela banan, småtravade inte i fikatakt, utan sprang! För första gången i Nisses och min team-historia hade jag den underbara sköna känslan av att lyckas! Den där känslan som gör att man inte kan sluta med agility utan gör en beroende av det. Känslan av att vi OCKSÅ kan. Att vi inte bara kommer att vara utfyllnad på tävlingarna. Jag blev så vansinnigt taggad till att träna vidare så hade jag inte fått så himla ont i halsen hade jag ståt på järnhästen (crosstrainern...) direkt jag kom hem! För nu är det min kondis som är felande, och DEN går ju verkligen att göra nåt åt!
Har fått så många verkyg att använda i fortsatt träning så det kliar i fingrarna. Tjäle försvinn! Sol och värme välkommen! Nu vill jag träna, träna träna!!!!!!
Blindbyten var TOTALT FÖRBJUDET!!!!! Gjorde man ett dylikt blev man tittad snett på och fick noga redan på hur usel handling man hade.
Efter sju svåra år lärde jag mej framförbytena. Men har aldrig varit bekväm med dem. Ett himla valsande hit och dit.
Sen plötsligt.... PANG! Jaakosar, tyskar, pull-push, whiskysar och gud allt vad de heter. Och vanliga blindbyten utan namn. Nu ska man BARA göra sådana tingestar. Mira är det helt lönlöst att träna detta med, hon har satt ner tassen och menar att nu när vi väl lärt oss de där förbövlade framförbytena så kör vi på dom....
Men Nisse å jag ska kunna detta. Har jag bestämt. Och nu har vi tragglat och tragglat och tragglat, men mitt muskelminne verkar inte ha riktigt full funktion, för poletten har INTE ramlat ner. Nisse har inte heller varit så där över hövan förtjust. I nån ting......
Men under helgens kurs med Victoria hände något. Kastade den svarte skiten bakom ryggen över ett hinder å stack. Utan att tänka. Och fångade upp bakom ryggen. Utan att tänka. Flera gånger. Utan att tänka. Och rent reflexmässigt hittade positioner. Utan att tänka. Victoria blev nog lite förvånad, och allra mest förvånad blev jag själv! Kan det verkligen vara så att det börjar lossna???????
Iallafall blev resultatet att jag hade en taggad Nisse med mej. Och jag kunde lita på att han gjorde som "tänkt". Han galopperade runt heeeela banan, småtravade inte i fikatakt, utan sprang! För första gången i Nisses och min team-historia hade jag den underbara sköna känslan av att lyckas! Den där känslan som gör att man inte kan sluta med agility utan gör en beroende av det. Känslan av att vi OCKSÅ kan. Att vi inte bara kommer att vara utfyllnad på tävlingarna. Jag blev så vansinnigt taggad till att träna vidare så hade jag inte fått så himla ont i halsen hade jag ståt på järnhästen (crosstrainern...) direkt jag kom hem! För nu är det min kondis som är felande, och DEN går ju verkligen att göra nåt åt!
Har fått så många verkyg att använda i fortsatt träning så det kliar i fingrarna. Tjäle försvinn! Sol och värme välkommen! Nu vill jag träna, träna träna!!!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)