Det började redan i morse.... Kön utanför dörren växte. "Kan inte spara", "kan inte logga in" "det har försvunnit" osv. Och med tanke på att JAG också haft mystiska incidenter så började alla varningsklockor ringa.... Och eftersom man av nån outgrundlig anledning är "kontaktperson" till vår IT-leverantör så blev det ju jag som fick ta i det.... Men många av felen var så knasiga att de nog inte riktigt tror på mej. Och sånt gör mej vansinnig!
Så nu sitter jag här och försöker andas lugnt och se den positiva sidan av det hela. Å den hittar jag inte...... Nä.
Så jag får börja tänka på nåt trevligt istället. Tex hundar! (Nån som blev överaskad?). T ex på lilla Ida som är i så gott skick och leker och har sej hela dagarna. Och som har hamnat i en Akut Kelperiod så man kan sitta och gosa hela dygnet om man känt för det. Och lilla Mira Puss som så GÄRNA vill vara till lags, men där det just nu mest blir fel... Lilla Gumman! Jag vet ingen annan hund som kan se så himla förtvivlad ut....
Åsså kan jag ju tänka på den fina öppna spisen som vi har tänkt att installera. På torsdag ska vi ev åka och titta på den. Åh, vad det ska bli skönt med en dylik tingest! Jag är ju så himla frusen av mej, så vinterhalvåret är en ren pina.
Eller så kan jag tänka på yngste sonen som inte är så liten längre. En stilig kille som blir 13 imorgon. Hur gick det till? Han var ju liten parvel igår???? I vilket fall är han en liten pärla med ett stort gott hjärta! Precis som mina andra två! Egentligen är jag ju en väldigt lyckligt lottad person!
Hm, det hjälpte! Vad är ett litet IT-problem jämfört med sånt som betyder nåt i livet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar