"Våran" Garmer, Lelle Gossen, Grodan, kärt barn har många namn, fick somna in idag efter att varit sjuk i en vecka. Förmodligen en tumör i mjälten som spruckit. Åh, stackars Garmer och så trist för Garmers husse.... Garmer har varit kärnfrisk i hela sitt liv och alltid varit full av energi och livslust.
Ida och Garmer har alltid kommit väldigt bra överens, men Mira har varit livrädd för honom. Han är nog den enda hund förutom Ida som satt den lilla damen på plats.... Åh, som hon smög längst väggarna när Garmer var här!
Usch, det känns så jättesorgesamt, men samtidigt känns det skönt att han fick somna in "på topp" och slippa lida. Det är ju vårt ansvar att kunna ta tunga beslut när den tiden kommer. I annat fall är vi inte lämpade att ta hand om och ansvara för ett hundliv. Men sorgen efter ett kärt husdjur är lika stor som efter en älskad anhörig! Och det ska den ju få vara, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar