tisdag 22 september 2009

Mira å Nisse


Mira har ju inte alls varit förtjust i Nisse. Har han kommit å velat leka har hon ju sopat till honom rätt ordentligt eller vänt sig och gått. Nisse har å sin sida passat sig lite för henne och vi har väl varit lite oroliga för att det kanske inte skulle bli så bra de två emellan.
Ida och Nisse har väl gått ganska bra, det är bara det att Ida är ju ingen ungdom längre och gitter inte riktigt tjafsa emot när Nisse sätter igång. Så Mira har ju då gått in som ställföreträdande örfilsmadam. Inte bra alls! Jag har fått styra upp flocken lite och nogsamt talat om för alla tre var skåpet ska stå. Inget jag tycker om och osäker på hur resultatet blir av ett sånt agerande. Kanske händer inget när jag är hemma, men vad händer när jag stänger ytterdörren?

Nåja, till min STOOORA förvåning gick Mira fram till korgen där Nisse låg häromdagen. Viftade på svansen och hoppade i och lade sig vid sidan om! Både jag och maken stod med tappade hakor och såg på när hon nosade på honom och slickade honom lite i örat. Sedan den dagen har de två lekt och busat, men Mira kan fortfarande "kräkas" på honom och bli såååå trött.Och hon vill gärna trycka ner honom och visa vem som är störst och vackrast.

Ni som läser som sett detta förut, ge mig gärna ett råd hur jag ska agera!
Ska jag låta dem vara?
Ska jag "styra upp"?
Vem av hundarna ska jag egentligen säga till? Ettriga pissenvetna Nisse eller Sur-Mira?
???

2 kommentarer:

Åsas blogg sa...

Det verkar ju som Mira o Nisse börjar hitta en balans i sin relation, men det är ju ändå inte Mira som är den egentliga flockledaren, utan ni tvåbenta. Att styra upp om Mira är helt obalanserad i sina tillrättavisanden är väl inte fel, men så länge det är mer fostran än misshandel från Miras sida och Nisse verkar förstå vad hon menar, kommer de förhoppningsvis att respektera varandra så småningom, säger jag som inte sett deras "spel" live.

Anneli sa...

Jodå, visst är det vi som är flockledare! Mira lyder omedelbart om jag ryter till. Hon "frågar" gärna också om det är OK att äta upp honom! Hon har ju lite svårt att läsa signaler efter påhoppet hon råkade ut för som valp och vi har ju arbetat mycket och länge med ledarskapsträning efter det.
Det funkar ju när jag är hemma, men som sagt, vad händer när jag inte är här?