Lilla Ida ska sövas imorgon och fixa till sej i munnen. Hon måste ju sövas och det brukar ju gå bra, men nu har hon ju sitt lilla hjärtfel och det är alltid en risk. Men för att få en ordentlig livskvalitet måste detta göras, annars ruttnar det i munnen. Hon har ätit penicillin sedan i torsdags och luktar betydligt bättre i munnen bara av det, men jag ser ju att något måste göras. Jag hoppas dom drar ut alla som visar tecken på att bli räliga, för detta blir absolut sista gången!
Hon blev ju också röntgad och då visade det sig att några kotor i ryggen är utslitna och "tapparna" ligger likson och gnaver på muskulatur och orsakar irritation och ev lite inflammation. Så det fick vi Rimadyl för. Och bara efter dessa dagarna ser jag en avsevärd förbättring! Så skönt! Och det var ingen diskussion av veterinären när det gällde nyttan att förlänga livet. Absolut självklart! Med dessa åtgärder skulle min lilla Ida kunna leva nåt år till med alldeles utmärkt livskvalitet! Underbart att höra!
Så nu får det väldigt gärna bli onsdag morgon när man vaknar och har ulltotten vid sidan om sej och får en blöt ren (!) morgonpuss!
I allafall är hon verkligen heltidspensionär nu, med rätt att kela och gosa och göra vad man vill resten av sitt liv!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar