Nu, en vecka efteråt kan jag skriva ner vad som hände förra veckan.
En kollega med mycket stor kompetens och kunskap gick ur tiden. Helt plötsligt tyckte jag.
Mått dåligt under sommaren och blev opererad i slutet av augusti. Då hittade man förmodade tumörer, men det var nog inte så farligt, beräknade att komma tillbaka och jobba som i förra veckan.
Men så blev det inte. Istället avled kollegan förra veckan. Precis lagom till pension, resor och nyköpt boende. Stor chock och ett stort, stort kompetenshål, som inte kan fyllas sådär på ett kick.... Och tomt.
Naturligtvis triggar ju sänt här igång många tankar. Om vad som är viktigt och om vad som inte är viktigt. Badrum och duschkrångel, t ex är inte viktigt, krama dottern i soffan ÄR viktigt, dammtussen under soffan är det inte. Hjälpa sonen med flytt är viktigt, krama om kompisen som har kroniskt ont är också viktigt. Att ringa svärmor är också viktigt..... Att handla nyaste telefonen är definitivt INTE viktigt.
Osv.......
Och framförallt, att inte ta varandra för givna, det kan gå så hiskeligt fort att man blir utan varandra....
1 kommentar:
Så sant! Det är synd att vi behöver få så här hemska påminnelser för att komma ihåg vad som är viktigt i livet...
Skicka en kommentar