torsdag 20 oktober 2011

Ups.... Det var nog inte så bra....

Öh, ups.... ojdå... som det bidde....
Jag, Mira och den svarte lille skiten var ute i trädgården i fredags kväll. Luktade mej till att den där j-a Welsh-terriern var på väg. Den svarte skiten och jag har jobbat ganska hårt ett tag med att fixa ett snyggt lagom stort hål i staketet. Först började vi med att gräva, men hur vi än grävde kom vi inte ut. Så hål i staketet verkade vara en bättre ide.... Svartpelle var inte så intresserad, han skiter egentligen i den där Welshen, men har stod och glodde på mej när jag kämpade med hålet. Då hörde jag små fisförnäma trippande steg ute på trottoaren och tänkte: "Nu eller aldrig"! Tog sats och fastän hålet inte var riktigt färdigt bara kände jag att jag skulle banne mej igenom! Sved till i örat och ögat, men jag bara kände frihetens vingar susa!
Splatt!!! Så var jag igenom och Svartungen var plötsligt med på noterna och tryckte sej igenom han med.... Jag tänkter ju mej att Svarte Skiten skulle hjälpa mej att tugga på Welshen, men den knasen travade iväg på ett annat håll.
Så jag promenerade fram mot fisförnäma damen och hennes matte, viftade på svansen och precis när det var läge! PANG! Aaaaah! Struptag!
Nähä, det var ju sjutton också.... Bara päls! Va fasen.... Kunde inte matten sett till att bruttan var trimmad????? Jaha, och så var överraskningsmomentet över och matten gol och skällde så det var nog dags att dra.... Leta upp den där svarte knasen. Och AJ! Började göra ont lite här och där...
Och VAD skulle matte säga?????? Ups, kanske att det inte var en sån himla bra ide iallafall....
Tjoff! så dinglade jag i luften. Förfärad glodde jag runt om och tittade rakt in i grannens brillor. Attan.... hon är inte alls förtjust i lilla söta jag i vanliga fall och just nu? Öh, nä....
Hon travade in till husse och matte som just då for ut genom ytterdörren och hojtade vilt på oss... Matte tog över mej opch fick höra om mina bravader. Snabbt som ögat blev jag inslängd i hallen och de för iväg ut på gatan för att leta efter Pinke Svartpäls. Nu började jag inse att den kollossalt braa iden egentligen var urdålig. Det värkte i ryggen och tänk om Svartskiten inte kom hem?????
Arga grannens man hittade honom och skickade hem honom till husses famn. Matte hade stooora veck i pannan och smalt streck till mun. Inte bra alls. Inget kel, oh, nä då....
Lite tinade hon väl och man undersöktes noga. Önskade att jag kunnat prata, för hon fattade inte jag faktiskt hade lite ont här och var.... Fick iallafall sova i sängen. Svartben också....
På lördagen åkte vi på tävling, men det gick inte så bra för jag var trött och skämdes och hade ont. Till slut fattade matte det med och i måndags fick jag åka till veterinären. Bläääää!
Sår i örat, sår i ögat och ryggen har fått en smäll... Massa medicin och matte surnade till igen. Hon har visst precis fått lite löneförhöjning och nu försvann den visst i ett nafs....
Nu har hon gonat till sej, men jag skäms så förfärligt och vägrar att ens gå ut i trädgården.... Nisse Svartpink bryr sig inte alls. Bara flinar åt mej och struttar runt.
Kan ju då tala om att den där fisförnäma förbaskade Welshen inte fick en skråma! Allt detta jobb för ingenting....

Inga kommentarer: