Men så ringde fru Stick och meddelade tydligen mattebatten att jag var helt OK, så nu tog friden slut...
I måndags körde vi lite agilityträning. Äh, vad varmt..... Och en massa andra läskiga hundar.... Men till slut när jag fått matte att jobba sej svettig och Josefin hjälpte till i slalom glömde jag mej och tog den i ett nafs i full fart. Det var ett misstag! För matte fick den där envisa glimten i ögat och jag inser ju att där satte jag min sista soffpotatis....
Så igår var det PO DET igen. Nåja, jag ger mig ju inte i första taget, men det var ju attan. Inte sjutton ger hon sig, så vips! Så glömde jag mej igen.... Asså, target vid kontaktfält e ju egentligen så himla kul!!! Så till slut sprang jag självmant upp och över Aet i full fräs! Megaklick blev det och massor av god korv, och vem kan motstå det????
Den dära klickern är en märklig tingest. Det är som om klicket är en beroendeframkallande sak. Kan liksom inte få nog utan MÅSTE ju bara prova att få det att klicka! Men eftersom matte ser så attans belåten ut, inser jag att jag nog på nåt sätt egentligen blir lurad.... Hm...
Mira däremot, den gamla surkärringen gör allt för att matte ska älska henne mest. Hoppar och skuttar och springer som om hon har han den där räliga efter sej. Jäkla smilfink. Matte e såååå nöjd och såååå belåten och dom gosar och har sej. Och massage fick hon banne mej häromdagen. Hon säger att jag får minsann skylla mej själv och kallar mej mespropp.
Å tänk, ändå älskar jag henne över allt annat......
Nä, nu ska jag lägga mej ner och fundera ut en strategi. Mira säger att jag ska ge mig, matte vinner iallafall. Men jag har ju min stolthet känner jag och lite motstånd tänker jag nog bjuda även i fortsättningen. Och nä, jag ska nog inte klaga som sov gott i mattes famn halva natten......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar