Vilken femetta!!!!

Rally ii Eslöv igår.Målet innan vi kom dit var för Nisses del att visa lite attityd utan poängmål. För Mira gällde det att prestera ett godkänt resultat. För det visste jag att hon är kapabel till....
På plats skruvade jag ner Nisses mål. Ridhus med hästskit och banan låg i mitten av tre....  Och två åttans frestelser. Och riktigt tajt. Jag vill gärna ha lite avstånd med Nisse för att få tid att få kontakt mellan momenten.
Och visst var han ofokuserad (rädd....) men efter några skyltar gick det OK och han skötte sig bättre och bättre. Tappade inte konakten fullt ut som hänt förr, utan nu kunde jag återfå den.
Det positiva: Strålande åttor, kanon back! Fina snurr. Ingen som helst nosning. Häskskit? Totalt ointressant....
Det negativa: Nisses ofokusering är rädsla.... Det var väldigt tydligt igår. Hur ska jag få upp självförtroendet???? Mina nerver.... Om han då är rädd och jag skitnervös? Ja, det är inte så konstigt att det blir pannkaka.... Och vi måste träna byte framför. Jag måste få till stegen.
Sen sprang han ju ur banan för att hälsa på en funktionär..... Underkänd såklart, men det var ju initiativ! Och glad som en speleman var han just då! Bara att bortse ifrån och ta nya tag! Är ju faktiskt ganska nöjd iallafall!

Åsså Mira Pira Stjärneplutt!!! Vilken femetta! Hon gick så j-a bra så jag gick med ett smil på läpparna! Jobba färdigt varje skylt.... Har jag gett mig den på! Och ta det lugnt och fint och inte rusa iväg. Och det gav utdelning! 99 poäng! OCH VINST!!!! Snacka om att målet är uppfyllt med råge! :-).
Hon är bara så fantastiskt underbar! Halvblind och snart tannalös e hon och ser mest hela tiden ut som en raggsock, men VILKEN STJÄRNA! Och hon har så kul hela tiden! Liksom skuttar fram och viftar på svansen så hela bakänden håller på att gå av. Underbart och ett bevis för att man visst kan lära gamla hundar nya saker! Så nu sätter vi igång med att träna Mästarklass! Får ju sno oss, hon är ju trots allt ingen ungdom längre....

Idag har hon ju då inte alls lika kul... Varit och rensat tänder och fick dra ut en framtand. Inte så illa som jag befarade, men hon mår inte bra alls. Ligger här och piper och det är väääääldigt synd om.

Och de får nog följa med till Blekinge imorgon när vi/jag åker upp till svärmor. Livets ändlighet gör sig påmint och nu är det nog snart slut på svärmors.Vemodigt och ledsamt, men hon mår inte alls bra. Hjärtat känns tungt och många minnen dyker upp. Hoppas att jag hinner upp och ge henne en avskedskram....