En annan är ju en gång upplärd med bakombyten. Sedan kom de fasliga framförbytena som innebär att man skulle dansa runt på agilitybanan som en vig gasell.... När jag gjorde det blev det mer likt en halt elefant.
Blindbyten var TOTALT FÖRBJUDET!!!!! Gjorde man ett dylikt blev man tittad snett på och fick noga redan på hur usel handling man hade.
Efter sju svåra år lärde jag mej framförbytena. Men har aldrig varit bekväm med dem. Ett himla valsande hit och dit.
Sen plötsligt.... PANG! Jaakosar, tyskar, pull-push, whiskysar och gud allt vad de heter. Och vanliga blindbyten utan namn. Nu ska man BARA göra sådana tingestar. Mira är det helt lönlöst att träna detta med, hon har satt ner tassen och menar att nu när vi väl lärt oss de där förbövlade framförbytena så kör vi på dom....
Men Nisse å jag ska kunna detta. Har jag bestämt. Och nu har vi tragglat och tragglat och tragglat, men mitt muskelminne verkar inte ha riktigt full funktion, för poletten har INTE ramlat ner. Nisse har inte heller varit så där över hövan förtjust. I nån ting......
Men under helgens kurs med Victoria hände något. Kastade den svarte skiten bakom ryggen över ett hinder å stack. Utan att tänka. Och fångade upp bakom ryggen. Utan att tänka. Flera gånger. Utan att tänka. Och rent reflexmässigt hittade positioner. Utan att tänka. Victoria blev nog lite förvånad, och allra mest förvånad blev jag själv! Kan det verkligen vara så att det börjar lossna???????
Iallafall blev resultatet att jag hade en taggad Nisse med mej. Och jag kunde lita på att han gjorde som "tänkt". Han galopperade runt heeeela banan, småtravade inte i fikatakt, utan sprang! För första gången i Nisses och min team-historia hade jag den underbara sköna känslan av att lyckas! Den där känslan som gör att man inte kan sluta med agility utan gör en beroende av det. Känslan av att vi OCKSÅ kan. Att vi inte bara kommer att vara utfyllnad på tävlingarna. Jag blev så vansinnigt taggad till att träna vidare så hade jag inte fått så himla ont i halsen hade jag ståt på järnhästen (crosstrainern...) direkt jag kom hem! För nu är det min kondis som är felande, och DEN går ju verkligen att göra nåt åt!
Har fått så många verkyg att använda i fortsatt träning så det kliar i fingrarna. Tjäle försvinn! Sol och värme välkommen! Nu vill jag träna, träna träna!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar