Nu e det en sån där period.... Ni vet, när eländet börjar så slutar det inte.... Det gör ju det tack och lov, men just nu, mitt i skiten, känns det tuuuuungt......
Började med lelle Nesse å hans rygg. Efter årets bottentävling i Lund och den "lugna" kraschen i långhoppet insåg jag att nu är det dags för Hel Hund. Måste ju vara en envis sträckning tänkte jag. Oh nej... fina mjuka muskler men öm 6-7 kotan. Iväg till veterinären där röntgen visade hälften så stort mellanrum mellan 6 och 7e kotan.. God natt... Och likadant nere i ländryggen. (heter det så på en hund???)
Diskbråck. Nu har han vilat i nästan 3 veckor och äter Rimardyl. Märker stor skillnad även om han inte visade mycket innan i "det vanliga livet".
Agilitykarriären är i värsta fall över. Är mer liss över det än jag trodde, men lydnad och rally ska kunna fungera. Får börja träna så smått nästa vecka, men vi har MINST 7 veckor kvar med Rimardyl och om 3 veckor ska han börja simma. Låååång rehab, men jag tänker inte jäkta. Min ögonsten ska ha alla chanser i världen till att bli så frisk han kan!
Mira är stendöv. Svårt att lära henne handtecken, ofta räcker hon fingret och går och gör det hon själv vill... ;-). Men känns inte riktigt lönt att hårdträna något, även om agilityn faktiskt går hyfsat. Hon är ett charmtroll, och börjar få fler och fler egenheter såhär på ålderns höst. :-D
Också är det hallaballo på jobbet. Förändringsarbete som det så vackert heter. Vi åtta ska bli 4. Hur det slutligen kommer att slå har vi inte en susning om, men risken är stor att jag måste ut i verkligheten och hitta ett annat jobb. Känns väl inte riktigt tjolahopp, man är ju på fel sida om 50-strecket..... Men först ska beslut tas "på riktigt", vi ska mappas in i de tjänster som finns kvar, de som inte får ska i omställningsarbete, kretsning och hela baletten och efter det får man lappen. Suck.... Känns för jävligt, jag gillar mitt arbete och framförallt mina kollegor! Inte kul att slåss om jobben tillsammans med dem.....
Och så har cancern ännu en gång slagit sönder en familj. Sorgligt och tungt. Mina tankar går till dem som är kvar och påminner mej samtidigt om hur tacksam jag är, det allra viktigaste är ju hälsan. Blir man sjuk, eller en i ens närhet blir det förlorar ALLT annat betydelse....
Nu är det sommar. Valet är att njuta och ta skiten som det kommer, eller gräva ner sig. Jag väljer det första.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar