Gårdagens klubbtävling var en BLÖT historia. Jag blir väldigt obekväm när det är blött, halt, mörkt och blåsigt...Så det gick ju som det gick. Mira och jag var som vanligt inte på samma planet, och Nisses Agilitylopp var mest ett stort HALLÅ! Nä, den tävlingen glömmer vi snabbt som attan...
Claes körde Nisse två lopp. Jag blev rent matt! Fy för tusan vilken fart larven fick! Det gick så fort att Claes nästan inte hann med...Och skäller gör han när han springer med andra. Konstigt.
Men det blir nog bra till Söderåsen, då de ska springa ihop. Själv ska man ju på systersonens dop.
Regnstället jag i akut läge köpte på Maxi höll nästan. Två timmar i ösregn blev för mycket och när jg kom hem var allting fuktigt. Suck. Vill till Engelssons i Falkenberg och bunkra upp bra träningskläder. Får väl bli till våren.
Har bokat Spa-helg i oktober. Fick ju en riktigt generös 50-årpresent av LFV och tar maken med på lördag-måndagsvistelse. Gud så skönt det ska bli! Ser så fram emot att kliva i badtofflorna och badrocken och bara njuta i två dygn. En och annan behandling blir det också... :-)
Innan dess har vi tävling i Åhus. Okristligt tidigt är det banvandring och sedan den vanliga stuket med lång väntan mellan klasserna. Men vore skönt att komma upp i Agilitytvåan oxå. Men med tanke på hur Nisse gick i Eslövs agilityetta så lär det nog dröja ett tag... Usch, sicket gräsligt lopp...
Första helgen i oktober är det dags för kurs hos Åsa och det ser jag verkligen fram emot! Behöver en riktig spark i ändan och sedan en vinter för att sätta mitt sätt att köra larven på plats. Nu är det lite hej och hå känns det som.
Hösten avslutas sen med inoff i Malmö och sedan är det träning som gäller. Lite nätt med Mira, men desto mer fokuserat med Nisse Larv(ig). Hoppas få god hjälp av träningskamraterna hos Ingrid! :-)
tisdag 13 september 2011
onsdag 7 september 2011
Å regnet bara öser ner!
Å blåser gör det! Och på söndag när jag ska sitta heeeela dagen på Eslövs BK ska det regna... Jag är så förbannat trött på regn! :-(
Mira fick ju en släng av Erlichia efter en underbar promenad i Fulltoftas skogar i somras. Så nu är det penicillin som gäller.... Fast hon är pigg och glad och senast i morse möblerade hon om mattorna där hemma...
Pisse-Nisse gjorde ganska bra ifrån sej på vår egen tävling. Öppenklassen gick riktigt, riktigt bra, men tyvärr blev det en disk när jag inte hojtade högt nock vid en tunnel. I H2 testade jag hur långt ifrån honom jag kan springa och fick en del positiva besked. Men såklart även negativa och vips! En disk!
Mina pågar satt funktionärer hela långa dagen! Så glad jag blev när de sa ja, utan att man behövde övertala! Kul att ha dem där och Robin gjorde dagens reflektion:
"Alltså, Nisse ser så tankspridd ut i bland när han springer"... Jaaa, precis så är det! :-)
På jobbet väntar vi på "Beslutet". Det har vi väntat på ett tag nu , men den 12e ska det visst vara möte, så då får vi väl se... Vara kvar... Flytta in till ...vara kvar.... uppsagda....vara kvar.... Ja, turerna har vari många och nog har man tyckt ibland att det verkar som om de har glömt att det finnes mänskliga varelser i hela hanteringen. Suck.... Men jobb har vi ju, så det är bara att prega ner ändan i stolen och köra på!
Mira fick ju en släng av Erlichia efter en underbar promenad i Fulltoftas skogar i somras. Så nu är det penicillin som gäller.... Fast hon är pigg och glad och senast i morse möblerade hon om mattorna där hemma...
Pisse-Nisse gjorde ganska bra ifrån sej på vår egen tävling. Öppenklassen gick riktigt, riktigt bra, men tyvärr blev det en disk när jag inte hojtade högt nock vid en tunnel. I H2 testade jag hur långt ifrån honom jag kan springa och fick en del positiva besked. Men såklart även negativa och vips! En disk!
Mina pågar satt funktionärer hela långa dagen! Så glad jag blev när de sa ja, utan att man behövde övertala! Kul att ha dem där och Robin gjorde dagens reflektion:
"Alltså, Nisse ser så tankspridd ut i bland när han springer"... Jaaa, precis så är det! :-)
På jobbet väntar vi på "Beslutet". Det har vi väntat på ett tag nu , men den 12e ska det visst vara möte, så då får vi väl se... Vara kvar... Flytta in till ...vara kvar.... uppsagda....vara kvar.... Ja, turerna har vari många och nog har man tyckt ibland att det verkar som om de har glömt att det finnes mänskliga varelser i hela hanteringen. Suck.... Men jobb har vi ju, så det är bara att prega ner ändan i stolen och köra på!
söndag 28 augusti 2011
Hässleholm
Vilken trevlig tävling! Riktiga, "vanliga" banor som var alldeles ovanligt trevliga. Med det menar jag nödvändigtvis inte lätta, den ena agilitybanan var snabb och lite småklurig. Just den nollade vi inom ref-tiden, men Nisse kände för att leka kyrktupp på Aet och där gick tid. Sedan en "Nisse"-runda innan slalom. Vi blev 6a och det blev 5 pinnar. Typiskt, men eftersom jag känner att vi har MYCKET att fila på och ta in tid på är det helt OK. Det andra loppet var egentligen bättre om man nu bortser från att sista pinnen i slalom e helt onödig och inte sjutton ska man ta den. Nej, nej.... Men ok då... Efter 8-10 sekunder.... Sen gick det skitbra, med bra fart och flyt.
Och en lugn och skön tävling med glada tävlande, lugnare tempo och trevliga funktionärer.
Ett stort och varmt grattis till Jana och Eclipse som välförtjänt vann en agilityklass!!! Skitsnyggt! Och Jennie och Alfons vann ett lopp och är uppflyttade!!! Grattis! Vad kul!
Nu laddar vi till vår egen tävling. Piggnar Mira till får hon vara med, men om inte får hon vara hemma med husse.
Jobbetajm imorgon igen. Som vanligt! Glad att jag har jobb, men det är mer än lovligt gungigt och svajigt där. Väntar på ett "beslut" som i bästa fall gör att man kan sätta ner foten och planera iallafall vinterhalvåret. Just nu känns det som att bara akutjobben blir gjorda, ingen vågar liksom planera längre än veckan ut.... Synd, för egentligen har jag ett kanonjobb....
Nu, ut innan regnet, sedan dusch och bums i säng!
Och en lugn och skön tävling med glada tävlande, lugnare tempo och trevliga funktionärer.
Ett stort och varmt grattis till Jana och Eclipse som välförtjänt vann en agilityklass!!! Skitsnyggt! Och Jennie och Alfons vann ett lopp och är uppflyttade!!! Grattis! Vad kul!
Nu laddar vi till vår egen tävling. Piggnar Mira till får hon vara med, men om inte får hon vara hemma med husse.
Jobbetajm imorgon igen. Som vanligt! Glad att jag har jobb, men det är mer än lovligt gungigt och svajigt där. Väntar på ett "beslut" som i bästa fall gör att man kan sätta ner foten och planera iallafall vinterhalvåret. Just nu känns det som att bara akutjobben blir gjorda, ingen vågar liksom planera längre än veckan ut.... Synd, för egentligen har jag ett kanonjobb....
Nu, ut innan regnet, sedan dusch och bums i säng!
onsdag 24 augusti 2011
Drömmar och verklighet
Min dröm är en supersnabb hund som avverkar en agilitybana på rekordtid utan några fel.
En hyfsat snabb hund har jag fått men min egen talang för dylika ting gör att den drömmen reduceras till små delmål som är möjliga för mej att uppnå. Jag tycker det är jätteroligt att träna och tävla och blir jätteglad när ett delmål uppnås. De allra flesta agilityekipagen är nog som jag. Man gläds åt varandra och försöker stödja när man hamnar i perioder när det är "ett steg tillbaka".
MEN tyvärr har jag, speciellt det senaste året, upplevt och hört kommentarer som jag inte tycker passar i vår sport. Kanske har de att göra med ett mer utbrett elitistiskt tänkande? Jag börjar nästan känna att om jag inte har som mål att komma till VM har jag banne mej inte på en agilityplan att göra......
Det senaste var i helgen då Nisse tog en pinne. Visserligen var loppet även i mina ögon lite tveksamt dömt, men ändå....
- Men herregud, att ta en pinne i klass 1 är väl inget att bli upphetsad för..... Det är ju bara ingenting jämfört med MÅLET (Landslaget förmodligen....) Kom igen i klass 2 och 3! var en kommentar jag hörde en bra stund efter. Den handlade väl inte specifikt om mej och Nisse.
Tja, upphetsad blev jag inte, men glad! Jag har alltid blivit glad när jag lyckas, speciellt när man faktiskt inte lyckas så värst ofta... Att inte kunna glädjas åt att man klarar sina delmål måste göra agilityn för dessa människor till en enda stor press!
Samtidigt blir jag väldigt glad när det går bra för ekipage som jag vet kämpar och tränar. Och det spelar ingen roll på vilken nivå det är! Klass 1 eller Championat! Att inte kunna glädjas tillsammans åt vars och ens framgångar och uppnådda delmål är småaktigt och nerlåtande!
Jag har också hört nedlåtande kommentarer om "långsamma hundar" som på något sätt är i vägen för den egna snabba hunden. Hur kan den vara det???? Om man har en snabb hund och går FELFRITT så vinner man ju???? Problemet är ju att den supersnabba hunden ofta springer förbi ett hinder eller river eftersom det går så in i h* snabbt....
Kontentan som jag får ihop det är alltså att det är bättre och ska premieras att man har en supersnabb hund som river och missar hinder än en hund som är långsammare men fixar banan.
Tja, kanske det, men går man det hållet tappar man nog en massa utövare. Och det innebär t ex minskade anmälningsavgifter.
Man måste nog verkligen sätta sig ner och gå igenom hur vårt tävlingssystem är upplagt. Kanske måste man ha fler klasser där de bästa klasserna kanske premierar fart? Det påstås ju att "alla" andra länder har snabbare ekipage än vi. Stämmer det? Titta bara på NM! Smalllaget från Sverige vann...Eller är det så att diskussionen förs av Large-ekipage? Nåja, något måste göras så att ALLA ekipage får plats och kan tävla om olika sorters diplom, championat, egna delmål, landslagspinnar, uppflyttningspinnar och andra mål.
Eller vill man bli av med sådana som jag????? Som tränar och gläds åt de små målen och framgångarna, men som faktiskt är väldigt betydelsefulla när det gäller instruktörsbiten, anmälningsavgifter, kursavgifter, funktionärsarbete mm. ?
Med detta menar jag ju att även de som tränar för att verkligen uppnå eliten måste få en vettig plats i vårt system. Utan dem har vi ingenting att se upp till, lära oss av, och ingen som för utvecklingen framåt! Diskussionerna visar ju att de inte känner nöjda med det system vi har nu. Är det för lätt att komma till SM? Ska uttagning ske på annat sätt? Ska det finnas fler elitklasser? Fler mål och titlar för dem som blivit Champion? (Det sista: ABSOLUT!!!!) Kan man ha olika regler i olika klasser (ABSOLUT!!!!).
Agilityn är en glädjefylld sport som ska kunna utövas av alla som vill! Den ska inte till varje pris utvecklas efter den internationella elitens krav, utan ALLA vi som utövar den ska kunna utvecklas i den och glädjas över våra framgångar!
Så, nu tänker jag träna och tävla vidare i min egen takt efter mina egna förutsättningar och ta hjälp av dem som hjälper till att föra utvecklingen framåt och som vill dela med sig av sina ideer och kunskaper och som gläds med en när det går även så lite framåt. För tack och lov finns dessa människor som inte bara pratar utan som verkligen försöker göra nåt vettigt av ens förutsättningar...... Kanske blir vi ett supernabbt ekipage som någon gång i framtiden lyckas ta sig till SM... ? Den dagen ska jag läsa detta blogginlägg och se om jag tycker samma sak då.... :-)
En hyfsat snabb hund har jag fått men min egen talang för dylika ting gör att den drömmen reduceras till små delmål som är möjliga för mej att uppnå. Jag tycker det är jätteroligt att träna och tävla och blir jätteglad när ett delmål uppnås. De allra flesta agilityekipagen är nog som jag. Man gläds åt varandra och försöker stödja när man hamnar i perioder när det är "ett steg tillbaka".
MEN tyvärr har jag, speciellt det senaste året, upplevt och hört kommentarer som jag inte tycker passar i vår sport. Kanske har de att göra med ett mer utbrett elitistiskt tänkande? Jag börjar nästan känna att om jag inte har som mål att komma till VM har jag banne mej inte på en agilityplan att göra......
Det senaste var i helgen då Nisse tog en pinne. Visserligen var loppet även i mina ögon lite tveksamt dömt, men ändå....
- Men herregud, att ta en pinne i klass 1 är väl inget att bli upphetsad för..... Det är ju bara ingenting jämfört med MÅLET (Landslaget förmodligen....) Kom igen i klass 2 och 3! var en kommentar jag hörde en bra stund efter. Den handlade väl inte specifikt om mej och Nisse.
Tja, upphetsad blev jag inte, men glad! Jag har alltid blivit glad när jag lyckas, speciellt när man faktiskt inte lyckas så värst ofta... Att inte kunna glädjas åt att man klarar sina delmål måste göra agilityn för dessa människor till en enda stor press!
Samtidigt blir jag väldigt glad när det går bra för ekipage som jag vet kämpar och tränar. Och det spelar ingen roll på vilken nivå det är! Klass 1 eller Championat! Att inte kunna glädjas tillsammans åt vars och ens framgångar och uppnådda delmål är småaktigt och nerlåtande!
Jag har också hört nedlåtande kommentarer om "långsamma hundar" som på något sätt är i vägen för den egna snabba hunden. Hur kan den vara det???? Om man har en snabb hund och går FELFRITT så vinner man ju???? Problemet är ju att den supersnabba hunden ofta springer förbi ett hinder eller river eftersom det går så in i h* snabbt....
Kontentan som jag får ihop det är alltså att det är bättre och ska premieras att man har en supersnabb hund som river och missar hinder än en hund som är långsammare men fixar banan.
Tja, kanske det, men går man det hållet tappar man nog en massa utövare. Och det innebär t ex minskade anmälningsavgifter.
Man måste nog verkligen sätta sig ner och gå igenom hur vårt tävlingssystem är upplagt. Kanske måste man ha fler klasser där de bästa klasserna kanske premierar fart? Det påstås ju att "alla" andra länder har snabbare ekipage än vi. Stämmer det? Titta bara på NM! Smalllaget från Sverige vann...Eller är det så att diskussionen förs av Large-ekipage? Nåja, något måste göras så att ALLA ekipage får plats och kan tävla om olika sorters diplom, championat, egna delmål, landslagspinnar, uppflyttningspinnar och andra mål.
Eller vill man bli av med sådana som jag????? Som tränar och gläds åt de små målen och framgångarna, men som faktiskt är väldigt betydelsefulla när det gäller instruktörsbiten, anmälningsavgifter, kursavgifter, funktionärsarbete mm. ?
Med detta menar jag ju att även de som tränar för att verkligen uppnå eliten måste få en vettig plats i vårt system. Utan dem har vi ingenting att se upp till, lära oss av, och ingen som för utvecklingen framåt! Diskussionerna visar ju att de inte känner nöjda med det system vi har nu. Är det för lätt att komma till SM? Ska uttagning ske på annat sätt? Ska det finnas fler elitklasser? Fler mål och titlar för dem som blivit Champion? (Det sista: ABSOLUT!!!!) Kan man ha olika regler i olika klasser (ABSOLUT!!!!).
Agilityn är en glädjefylld sport som ska kunna utövas av alla som vill! Den ska inte till varje pris utvecklas efter den internationella elitens krav, utan ALLA vi som utövar den ska kunna utvecklas i den och glädjas över våra framgångar!
Så, nu tänker jag träna och tävla vidare i min egen takt efter mina egna förutsättningar och ta hjälp av dem som hjälper till att föra utvecklingen framåt och som vill dela med sig av sina ideer och kunskaper och som gläds med en när det går även så lite framåt. För tack och lov finns dessa människor som inte bara pratar utan som verkligen försöker göra nåt vettigt av ens förutsättningar...... Kanske blir vi ett supernabbt ekipage som någon gång i framtiden lyckas ta sig till SM... ? Den dagen ska jag läsa detta blogginlägg och se om jag tycker samma sak då.... :-)
måndag 22 augusti 2011
Uppflyttad....
Tävlingshelgen i Kungsbacka är till ända och det blev väl inte sååå strålande som man hoppats....
Ljuset i mörkret var ju att Nisse tog sin sista hoppinne i ettan och blev uppflyttad.
Och det till min stora överraskning..... Det var en enkel rolig SNABB springbana. Inga problem tänkte jag. Hahaha! Den lille skiten for iväg som en skållad råtta och jag tappade honom en bit in på banan. Han gjorde en stooor sväng innan ett hinder och jag var helt övertygad om att det blivit en vägran. Fortsatte i full karriär, svajade hit och dit och gick i mål tre sekunder efter segraren.... Och speakern annonserade glatt 0 fel... Va???? Elin hade också sett domarnäven signalera vägran. Konstigt.
Men när jag frågade om det verkligen var rätt sa dom att han visat, men ångrat sej.... Jahaja, nån gång har man tydligen turen på sin sida!!! ;-)
Men det som gladde mej mest var ju farten! Tänk, utan den jättesvängen hade vi ju haft en riktig supertid! Det fanns massor i det loppet att fila på...... Åh, så kul det var att han verkligen lyssnade och kutade!
Agilityklasen dagen innan gick också bra, men han liksom fastnade i geggan och fick en vägran framför ett hopphinder. Inget att säga, jag satt bra fast jag med....
Mira var ett mörker. INGENTING fungerade och hon gick riktigt illa. Jag blev ordentligt deppig, men lyckades traggla oss igenom Agilityloppet på söndagen med 4 tidsfel. Men då fick jag jobba!!! Nåt galet är det, hoppas hon inte är sjuk, eller nåt...
En bidragande faktor var ju mina fötter som inte alls trivdes i den sugande geggan som var extra jobbig på agilitytreans del av planen. Jädrans vad de gjorde ont och jag kände mest för att skrika "FRAMÅT" till dom istället för till hunden.... Inte kul när jag verkligen behöver fungerande dylika kroppsdelar när jag måste pressa och puscha Mira.
Klubbmästerskapet på fredagen var ingen hit det heller. Mira masade sej igenom två relativt enkla banor med sammanlagt 10 fel. Suck.... Nisse var totalt utflippad på Hoppbanan, men gjorde ett strålande agilitylopp. Men det var så dags då.... Då var vi ju redan diskade.....
Annars en trevlig helg i Ingrids husbil där stackars Ingrid fick sämsta sovplatsen och en annan sov som en drottning.... Trevliga grillkvällar, trevligt sällskap och jättefint väder under lördagen och söndagen. Och trevliga funktionärer och tävlingsledning! Tja, summa summarum, en bra helg som jag inte skulle vilja vara utan! Tänk, vad man är lyckligt lottad!
Och för allt i världen! Claes och Bosse fick sitt andra Championat!!!! Åh så roligt! Efter lite strul fick de sin championatsrosett på lördagskvällen efter ett strålande fint lopp! Och när han sprang med Zigge gick det minsann inte sämre! Etta i Agilitytvåan på lördagen och tvåa i Hopptvåan på söndagen! Milde tid! Bara att buga, hojta GRATTIS! och vara imponerad! :-)
Ljuset i mörkret var ju att Nisse tog sin sista hoppinne i ettan och blev uppflyttad.
Och det till min stora överraskning..... Det var en enkel rolig SNABB springbana. Inga problem tänkte jag. Hahaha! Den lille skiten for iväg som en skållad råtta och jag tappade honom en bit in på banan. Han gjorde en stooor sväng innan ett hinder och jag var helt övertygad om att det blivit en vägran. Fortsatte i full karriär, svajade hit och dit och gick i mål tre sekunder efter segraren.... Och speakern annonserade glatt 0 fel... Va???? Elin hade också sett domarnäven signalera vägran. Konstigt.
Men när jag frågade om det verkligen var rätt sa dom att han visat, men ångrat sej.... Jahaja, nån gång har man tydligen turen på sin sida!!! ;-)
Men det som gladde mej mest var ju farten! Tänk, utan den jättesvängen hade vi ju haft en riktig supertid! Det fanns massor i det loppet att fila på...... Åh, så kul det var att han verkligen lyssnade och kutade!
Agilityklasen dagen innan gick också bra, men han liksom fastnade i geggan och fick en vägran framför ett hopphinder. Inget att säga, jag satt bra fast jag med....
Mira var ett mörker. INGENTING fungerade och hon gick riktigt illa. Jag blev ordentligt deppig, men lyckades traggla oss igenom Agilityloppet på söndagen med 4 tidsfel. Men då fick jag jobba!!! Nåt galet är det, hoppas hon inte är sjuk, eller nåt...
En bidragande faktor var ju mina fötter som inte alls trivdes i den sugande geggan som var extra jobbig på agilitytreans del av planen. Jädrans vad de gjorde ont och jag kände mest för att skrika "FRAMÅT" till dom istället för till hunden.... Inte kul när jag verkligen behöver fungerande dylika kroppsdelar när jag måste pressa och puscha Mira.
Klubbmästerskapet på fredagen var ingen hit det heller. Mira masade sej igenom två relativt enkla banor med sammanlagt 10 fel. Suck.... Nisse var totalt utflippad på Hoppbanan, men gjorde ett strålande agilitylopp. Men det var så dags då.... Då var vi ju redan diskade.....
Annars en trevlig helg i Ingrids husbil där stackars Ingrid fick sämsta sovplatsen och en annan sov som en drottning.... Trevliga grillkvällar, trevligt sällskap och jättefint väder under lördagen och söndagen. Och trevliga funktionärer och tävlingsledning! Tja, summa summarum, en bra helg som jag inte skulle vilja vara utan! Tänk, vad man är lyckligt lottad!
Och för allt i världen! Claes och Bosse fick sitt andra Championat!!!! Åh så roligt! Efter lite strul fick de sin championatsrosett på lördagskvällen efter ett strålande fint lopp! Och när han sprang med Zigge gick det minsann inte sämre! Etta i Agilitytvåan på lördagen och tvåa i Hopptvåan på söndagen! Milde tid! Bara att buga, hojta GRATTIS! och vara imponerad! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)