Åsså var det dags för Eslöv!

Å då hade man ju tänkt att det skulle vara strålande sol, lite varmt och skönt, eller hur?
Men nä.... Hagel, snö och blåst.....
Ryggen pajade i torsdags så jag var väl inte i stöt varken kroppsligt eller själsligt och borde väl inte varit där överhuvudtaget. MEN man är ju suuuugen!!!!
Första hopploppet klarade vi första svårigheten, en taskig slalomingång, men sedan skulle jag ju kuta och visa hinder istället för trevlig tunnelingång... Nämen det gick ju inte... Disk... Men sen gick det bra.... Victoria ställde sen upp och sprang ett agilitylopp, och det var tur för den banan hade NTE ryggen fixat. Och det gick superbra! En liten miss i slalom så de fick börja om och ett stopp på bommen, men bara 1,6 tidsfel!!! Jaja... där ser man vad tydlig handling och snabba ben kan åstadkomma.... Det var jättenyttigt att stå bredvid och titta på. Och inse att det hänger på mej.... Han är så hindersäker och följsam så det är bara att träna matten så att hon fattar vad som gäller.
Nästa hopplopp var en trevlig bana som jag bara fixade 2 hinder på. Så den glömmer vi... Nisse var lika lycklig för det.... Sista agilityloppet var också lite trixig, men nu ville jag verkligen springa.
Konstig känsla att springa och HÅLLA IGEN.... Men Fnisse köpte läget och vi kom i mål med 5,42 tidsfel.  Kände mej jättenöjd, för han lyssnade och anpassade sej. Inga hoppade kontaktfält, inga felsvängar, bara en liten malör i starten. Och kan man tänka sej, vi blev 2a för vi var bara 4 ekipage i mål.... Såååå svår tyckte jag nog inte banan var förståss.....
Nu fick jag ju betala i morse när jag skulle ur sängen.... Tänker just nu måååånga fula ord om knasiga ryggar. Och ärligt talat om mej själv, för det är mitt eget fel. Har en lite felaktig rygg som kräver ordentlig träning av muskler runt omkring,  men se där har ju denna mänskan slarvat.... Trots att jag VET att det kommer som ett brev på posten om jag inte gör som jag ska.
Så den svarte får stanna hemma ikväll när det är träningsgrupp. Jag får instruera i lagom takt och eleverna får bygga själva....
Snart tävlingsdax på hemmaplan och det ska bli kul. Tänkte mej att springa med Nisse, får se om man hinner det. Annars får det vara. Hade ju tänkt ha "inhyrd" förare, men hon anmälde sig aldrig. Det gör inget, är ju bara inofficiell tävling!
Ser också fram emot morgondagen då vi ska träna Rally i träningsgruppen! :-) Välbehövligt, för jag har ju i ett svagt ögonblick anmält bägge till dubbeltävling i Lund.... Mira då till Mästarklass... Hahaha! Ja, så träning behövs!!!!

Nu har säsongen startat!!!

Staffanstorp 16 mars var bara smakprov på säsongsstarten. Nu e vi igång pau riktet!
Gåsajoppet var en hyfsad tävling, rent resultatmässigt från vår sida. Fredagen startade fint med en 4e plats med 0 fel i H2. Men bara 3 pinnar i klassen... Suck.... Man kan inte få allt här i världen! :-) Agilityloppet var en seg historia utan attityd så nu stoppar vi det i glömskans låda.
Lördagen var bättre. Ännu en fjärdeplats, fast med 0,1 fel. Och det felet får jag ta på mej. En tvärnit för att jag inte hann och ett ställe där svängen blev för stor för att jag kallade för sent... Kanon attityd och en fslig fart där det gick bra! :-D
Agilityloppet var också bra förutom att han hoppade ett kontaktfält och var lite seg i starten 5,44 fel. Bra attityd annars (förutom starten...). Helnöjd och på träningen igår tränade vi bara tunnlar och slalom. Hej och hå, vad han tyckte det var kul! Sladdade i tunnlarna och det har ju aldrig hänt.... Och när Ingrid sedan satt med korvar i slutet av slalom var ju lyckan gjord. Man kunde ju visserligen försöka få korven UTAN att göra slalom. Men nähä... ingen korv där inte även om man pussade Ingrid i heeela huvudet.

Rallylydnaden i söndags var en annan historia. Där var största missen mina jäkla nerver. Och det känner Nisse med detsamma så han var så seeeeeg så seeeeg.... Och jag gjorde fel på stitt-stå-ligg. Baskat onödigt. Men backa på högersidan gick skitbra! Nä, känslan när vi var klara var definitivt UNDERKÄND.... Men döm om min förvåning när vi faktiskt fick 77 p och han fick sitt första godkända resultat i Avancerad! :-) Men som sagt, känslan var inte bra och vi har MYCKET att fila på...

Mira gick inte mycket bättre. Jag var nervös, slarvade och Mira blev för ovanlighetens skull riktigt låg. Småmissar här och där och lite tråkig attityd på oss båda. Men nästan fin back och en strålande honnör! DEN har ju varit lite svajig innan.... Så nu blev jag riktigt förvånad en gång till! 88 poäng, en delad 4e plats och RLDA! Så nu e vi uppflyttade till Mästarklass! Som det kan gå..... Hade ju redan anmält till Lund, så jag flyttar upp henne där. Här finns ingen tid att spilla, vi kör på så får vi se vad som händer.... :-/ Tösabiten är ju 10 år, så nu kör vi!!!!

Till helgen är det dubbeltvåa i Eslöv. Tiiiidig morgon.... Hämtar Tina klockan 6... Hujja.... Men ser framn emot det, alltid kul med agility ju! :-D

Testa på tävling

En liten statusuppdatering fick jag på tävlingen i Staffanstorp i lördags.
Agilitybanan var en sån där med trevliga tunnelöppningar man inte skulle ta.... Mira ville, men tog dom inte!!!! Sen såg hon inte i slalom och drog på sig en del fel, men gick superduperbra! Samma i Hoppklassen där hon gick alldeles strålande, men där jag glömde göra ett framförbyte istället för ett blindbyte... Man gör inga blindbyten med Mira på tävling! Punkt! Disk....
Nisse gick superbra! I Agilityklassen tvärnitade han dock vid en smaskig doft i slalom, men annars riktigt bra. Hoppklassen var strålande med finfin fart och toppenattityd! Blev så tagen att jag glömde kalla och ...disk.... Men ett riktigt, riktigt bra test inför säsongen för bägge!
Synd bara att mina handskar blev stulna... Nej, inte borttappade... Jag knölade ner dem i fickan och hängde av mej jackan. När jag gick av banan såg jag en hand i en rockärm som snodde dom. Såg inte vem rockärmen tillhörde, men kände igen jackan sedan på en person. Och personen hade minsann exakt likadana handskar på sej som mina... Men vad gör man då? Hoppar fram och anklagar? Nä, kan man ju inte... Men va fasen, köp egna för sjutton! Inte var det några dyra handskar, men dom var varma och sköna. Och det var kallt i lördags....

Sol, sol, sol!

Äntligen efter den solfattigaste vintern i mannaminne kom då lite vårsol. Tröttheten dunkade in.... Märkligt, borde ju vara tvärtom?
Tränade i gårkväll och klockan 8 var jag helt slut och träningen blev därefter... Stackars Nisse.... Lite stökigt blev det och jag fixar inte det när jag blir trött. Känner även idag att en pigghetstablett hade varit toppen!!!!
Stora Omorganisationen på G och fast jag inte riktigt gitter oroa mej aktivt (har ju varit med förr....) så ligger det bak i huvudet och smygstjäler kraft. Lite info idag, men blev inte så värst klokare av det. Suck.....Inser bara att det blir ÄNNU mer jobb för att få allt att funka när den går i drift.....

Son 2 skrev upp igår och klarade! Lite turen på sin sida hade han allt...... Samtidigt hämtade jag son 1 så nu har jag bägge mina pågar himma! Gött! Pälsbollarna njuter och är nästan i extas....

Idag blir det lite god middag och mys. Ingen träning, ingen städning, bara umgås. Och sedan sova i sin nya sköna säng......

Dessa mystiska byten....

En annan är ju en gång upplärd  med bakombyten. Sedan kom de fasliga framförbytena som innebär att man skulle dansa runt på agilitybanan som en vig gasell.... När jag gjorde det blev det mer likt en halt elefant.
Blindbyten var TOTALT FÖRBJUDET!!!!! Gjorde man ett dylikt blev man tittad snett på och fick noga redan på hur usel handling man hade.
Efter sju svåra år lärde jag mej framförbytena. Men har aldrig varit bekväm med dem. Ett himla valsande hit och dit.
Sen plötsligt.... PANG! Jaakosar, tyskar, pull-push, whiskysar och gud allt vad de heter. Och vanliga blindbyten utan namn. Nu ska man BARA göra sådana tingestar. Mira är det helt lönlöst att träna detta med, hon har satt ner tassen och menar att nu när vi väl lärt oss de där förbövlade framförbytena så kör vi på dom....
Men Nisse å jag ska kunna detta. Har jag bestämt. Och nu har vi tragglat och tragglat och tragglat, men mitt muskelminne verkar inte ha riktigt full funktion, för poletten har INTE ramlat ner. Nisse har inte heller varit så där över hövan förtjust. I nån ting......
Men under helgens kurs med Victoria hände något. Kastade den svarte skiten bakom ryggen över ett hinder å stack. Utan att tänka. Och fångade upp bakom ryggen. Utan att tänka. Flera gånger. Utan att tänka. Och rent reflexmässigt hittade positioner. Utan att tänka. Victoria blev nog lite förvånad, och allra mest förvånad blev jag själv! Kan det verkligen vara så att det börjar lossna???????
Iallafall blev resultatet att jag hade en taggad Nisse med mej. Och jag kunde lita på att han gjorde som "tänkt". Han galopperade runt heeeela banan, småtravade inte i fikatakt, utan sprang! För första gången i Nisses och min team-historia hade jag den underbara sköna känslan av att lyckas! Den där känslan som gör att man inte kan sluta med agility utan gör en beroende av det. Känslan av att vi OCKSÅ kan. Att vi inte bara kommer att vara utfyllnad på tävlingarna. Jag blev så vansinnigt taggad till att träna vidare så hade jag inte fått så himla ont i halsen hade jag ståt på järnhästen (crosstrainern...) direkt jag kom hem! För nu är det min kondis som är felande, och DEN går ju verkligen att göra nåt åt!
Har fått så många verkyg att använda i fortsatt träning så det kliar i fingrarna. Tjäle försvinn! Sol och värme välkommen! Nu vill jag träna, träna träna!!!!!!