Nu var det då dags. Vackra Idas mjuka gosiga kropp orkade inte mer. Ont i rygg och tassleder. Hjärtfel. Trött och lite grand senil. Kall, kall vinter.... Blåsan orkade inte mer. Medicinen som skulle hjälpa, gjorde inte det.Så idag åkte familj och Flock den sista resan till Gylle. Ett lugnt farväl, en hård kram, ett varmt och innerligt tack för den tid vi haft tillsammans, och slutligen några lugnande ord och sedan var hon borta. Flocken nosade adjö och sedan väntade en sorgsen resa hem.
Sorgen är bedövande. Vetskapen att man inte får träffa henne igen gör fysiskt ont. Mira är helt utslagen. Samtidigt känner jag en djup och innerlig tacksamhet att vi har fått ha Ida här hos oss i 13 år. Allt jag kan om hund har hon lärt mej. Så mycket glädje vi har delat! Så många goda skratt hon har gett! Såååå många underbara stunder av kel och gos hon har delat med sig av. Hon har alltid funnits där och tröstat när man har varit ledsen. Och hon har gett oss Mira.
Så, Ers Gosighet Drottning Idastina Margarina Gullegryna den Fina, hoppa vidare på de gröna ängarna! Ung och stark och lycklig! Jag älskar dej!
3 kommentarer:
Så fint du skriver ditt farväl ! Bra att du har några pälsdjur kvar att gosa med även om det inte är Ida.
13 år då har man många minnen ihop:) Min första hund var en sheltie han blev 17,5 år ! Trodde aldrig jag skulle komma över saknaden. Har även haft en golden som blev 14 år och en Riesen 12 år . Vår första Border blev bara 9 år så vi hade lite otur kändes det som eftersom småhundar brukar man få ha länge.
Må så bra du kan.
Det är så förbaskat jobbigt att ta avsked av de där älskade fyrbenta. Varför kan de inte få vara friska, pigga och unga mycket längre.
Tänker på er!
Kram!
Förnuftet säger att det var ett rätt beslut, men hjärtat har nog inte accepterat det ännu... Det lär nog ta ett tag tror jag. Även om man borde vara förberedd och trodde att man skulle kunna ta det "bättre" var det ju inte alls så. Det här var det värsta jag varit med om på mycket, mycket länge. Sammtidigt kämmer jag ju att det var min finaste gåva till till Ida, att få låta henne sluta med värdighet.
Skicka en kommentar