Det är bara att konstatera att Ida tog en så stor plats i våra liv att det blev ett enormt hål i tillvaron. Bara det att hon sovit i min säng i 13 år.... Min kropp har ju fysiskt vant sig vid att ha henne där och nu är det tomt. Nåja, Mira tar ju sin plats, men hon har ju sina vanor och de jag saknar är Idas vanor.
Tänkte just på att imorgon är det 13 år sedan hon flyttade hem till oss. Snöigt och kallt var det på Trettonafton och den lilla, lilla masken skulle installera sig i vårt kök. Vi var ju inte vana att ha en sådan liten filur i fothöjd (hade ju Nalle STOR innan) så vi asade oss fram. Vilken syn! :-) Till råga på allt gick strömmen så man var ju livrädd för att trampa på henne. Och vi skulle absolut lära henne att efter alla konstens regler sova i köket. Så vi kånkade ner madrass och täcke till köksgolvet och gav oss den på att hon skulle sova där. Hahaha!
Och vad blev det av det???? Nänä, efter två nätter gav vi upp och sedan dess var det sängen som gällde.... Hon var ju så liten och ynklig.....
Grannen plirade intresserat på henne under första kissrundan och konstaterade helt krasst "att det va jo ente möed te hong". Han skulle bara veta hur möed hong det var i den lilla kroppen! Dom orden fick han äta upp! :-)
Nä, nu får jag jobba vidare. Nya elever på måndag så då ska allt vara klart för välkomnande! Kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar