Fredag!

Veckans bästa dag! Å kollega som bjuder på räkmacka till lunch uppe på flygplatsen! Kan det bli bättre????
Maken mår bättre, jag "lade om" hans 2 sår på axeln igår. Trodde jag skulle få spel, gillar ju inte sånt, men det var hur fint som helst. Den läkaren hade nog fått sitt körkort i syslöjden med guldstjärna i protokollet. Och så finns det ju kanonkompresser som man bara liksom klistrar på och som man kan duscha med. Lätt som en plätt! :-)
Sonen däremot hostar vidare. Trots Cocillana. Envis liten bacill må jag säga.... Stackarn!
Hoppas vädret håller sej och snöeländet töar bort. En långpromenad längs stranden skulle sitta fint i helgen. Provade i söndags och det gick ganska bra, men det sista hade mer än gärna fått töa bort!
Dags för en kopp kaffe nu tror jag minsann. Ha det gott!

Igång igen...

Då var glada julen slut, slut, slut....
Känns rätt OK att vara igång igen. Sönerna har råkat ut för förkylning med tillhörande rälig hosta så idag åkte jag med den yngre och fick ordentlig hostmedicien. Hoppas att den hjälper....
Maken har varit och fixat sin axel. Tyvärr var det så pass slitet att allt inte kunde fixas till, men det skulle iallafall bli lite bättre. Hämtade honom på morgonkulan så han ligger väl och vilar sig därhemma. Hundarna är ju lyckligt lottade som då får ha husse hemma i 1½ månad! :-)
Mira har slutat deppa tack och lov och har istället fått en hiskelig energi. Far omkring med Pinke så mattorna ryker... Å Nisse hänger ju på såklart.... En liten egenhet han har fått är att när man kommer hem stjäler han den ena vanten och får totalt tossaryck. Sen får man gå och leta.... Börjar kunna hitta vantar lite varstans nu...
Min egen saknad efter Ida börjar bli hanterbar. Men fortfarande, när jag är ensam (kör hem från jobbet) kommer det. Men nu är det mest en längtan efter hur det var förr när hon var frisk och kry. Tänk att kunna köra ett perfekt agilitylopp med henne! Och numera roliga minnen från när hon själv bestämde... Inte så kul då, men nu kan man le åt det! Typ apport, "nähä! Har du väl kastat den till mej så bestämmer JAG över den...."
Och att sova utan att ha henne nära är inte så lätt ännu. Mira har kommit närmre och det lättar upp, men Ida var så varm, mjuk och tung!
Nu är det dags att hämta en kopp kaffe och gå igenom lite saker som jag gjorde innan jul. Bara så jag inte glömt något.... Gjorde ju det (glömde alltså) innan jul och fick nästan fira jul med hjärtat i halsgropen... Hujeda...

Jobbetajm igen och lite Idaminnen

Ja, då var denna helgens ledighet slut. Den blev ju inte riktigt som man planerat.
Det är bara att konstatera att Ida tog en så stor plats i våra liv att det blev ett enormt hål i tillvaron. Bara det att hon sovit i min säng i 13 år.... Min kropp har ju fysiskt vant sig vid att ha henne där och nu är det tomt. Nåja, Mira tar ju sin plats, men hon har ju sina vanor och de jag saknar är Idas vanor.

Bästa platsen.......


Tänkte just på att imorgon är det 13 år sedan hon flyttade hem till oss. Snöigt och kallt var det på Trettonafton och den lilla, lilla masken skulle installera sig i vårt kök. Vi var ju inte vana att ha en sådan liten filur i fothöjd (hade ju Nalle STOR innan) så vi asade oss fram. Vilken syn! :-) Till råga på allt gick strömmen så man var ju livrädd för att trampa på henne. Och vi skulle absolut lära henne att efter alla konstens regler sova i köket. Så vi kånkade ner madrass och täcke till köksgolvet och gav oss den på att hon skulle sova där. Hahaha!
Och vad blev det av det???? Nänä, efter två nätter gav vi upp och sedan dess var det sängen som gällde.... Hon var ju så liten och ynklig.....
Grannen plirade intresserat på henne under första kissrundan och konstaterade helt krasst "att det va jo ente möed te hong". Han skulle bara veta hur möed hong det var i den lilla kroppen! Dom orden fick han äta upp! :-)
Nä, nu får jag jobba vidare. Nya elever på måndag så då ska allt vara klart för välkomnande! Kul!