Igång igen...

Då var glada julen slut, slut, slut....
Känns rätt OK att vara igång igen. Sönerna har råkat ut för förkylning med tillhörande rälig hosta så idag åkte jag med den yngre och fick ordentlig hostmedicien. Hoppas att den hjälper....
Maken har varit och fixat sin axel. Tyvärr var det så pass slitet att allt inte kunde fixas till, men det skulle iallafall bli lite bättre. Hämtade honom på morgonkulan så han ligger väl och vilar sig därhemma. Hundarna är ju lyckligt lottade som då får ha husse hemma i 1½ månad! :-)
Mira har slutat deppa tack och lov och har istället fått en hiskelig energi. Far omkring med Pinke så mattorna ryker... Å Nisse hänger ju på såklart.... En liten egenhet han har fått är att när man kommer hem stjäler han den ena vanten och får totalt tossaryck. Sen får man gå och leta.... Börjar kunna hitta vantar lite varstans nu...
Min egen saknad efter Ida börjar bli hanterbar. Men fortfarande, när jag är ensam (kör hem från jobbet) kommer det. Men nu är det mest en längtan efter hur det var förr när hon var frisk och kry. Tänk att kunna köra ett perfekt agilitylopp med henne! Och numera roliga minnen från när hon själv bestämde... Inte så kul då, men nu kan man le åt det! Typ apport, "nähä! Har du väl kastat den till mej så bestämmer JAG över den...."
Och att sova utan att ha henne nära är inte så lätt ännu. Mira har kommit närmre och det lättar upp, men Ida var så varm, mjuk och tung!
Nu är det dags att hämta en kopp kaffe och gå igenom lite saker som jag gjorde innan jul. Bara så jag inte glömt något.... Gjorde ju det (glömde alltså) innan jul och fick nästan fira jul med hjärtat i halsgropen... Hujeda...