Att be om tips och råd...

....offentligt kan vara en chanstagning... Man vet aldrig vem som svarar och vad för sorts tips man får.
Igår lade jag jag ut på facebook om att jag behöver hjälp.
Jag behöver verkligen hjälp. Känns som jag fastnat i en ond spiral och blir mer och mer ledsen efter varje gång det går illa, så gången efter tänker jag på det.... och .... ja, ni vet....
Upplever Nisse och mej som ett i normalläget ganska positivt ekipage, och inför varje start är vi faktiskt det. Men de senaste gångerna har jag varit ledsen efter målgång, både i rally och agility. Är så van vid att Mira har ett gott träningshumör så jag blir rent handfallen med Nisse. Och jag vet ju att när Mira inte går bra, är det mina tävlingsnerver som spökar. Har funderat lite på vaRför jag blir liss på på det och kommit fram till ett par saker
1. Jag sysslar med något Nisse inte tycker är kul.
2. Jag som person är målinriktad och problemlösare. När jag inte hittar "knappen" och inte kan se framsteg blir jag lite störd.
3. Det är mitt största intresse. Att inte se framsteg har fått mig att undra om jag ska ge upp. Och vad ska jag då göra??????? :-D
4. Jag lägger så mycket tid på att träna så jag vill ju att det ska ge resultat.
5. Dåligt självförtroende

Att i den här situationen få kommentarer som att "du får träna och tävla på "ha-skojnivå" blir ju då inte riktigt funkis.... Likadant med kommentarer "Släpp de negativa tankarna och ha kul!".... I sig MYCKET relevanta råd, men det kommer aldrig något svar på HUR det ska gå till... Hjärnan styr man inte över hur som helst. Det är väl självklart att jag vill ha KUL när jag tävlar och tränar! Det är ju därför jag ber om råd..... Jag VILL inte upplevas som negativ, jag vill inte att att Nisse genom min förlängda osynliga arm ska känna att jag är ledsen. Men HUR!?

Nå hur blir då mina egna amatörpsykologiska råd....?
1. Se till så pågastackarn har kul!
För att lösa det problemet behöver jag inspirerande råd av andra i samma situation, instruktörer och böcker. Hur lägger jag upp träning? Vilka belöningar använder jag och när? Vilka rutiner har jag idag? Vilka borde jag ha? Behöver jag förslag? Av vem?
2. Sätta upp mål och delmål och minimål.
För tillfället är minimålen viktigast. Träningsplanering som ska följas och följas upp. Prova olika saker, vara beredd att rata mina egna små sanningar och ställa mig utanför och se mej själv. Lägga tid på träning som kanske inte är direkt kopplat till vare sig rally eller agility, utan knyter oss två samman. Lista vad som faktiskt fungerar och försöka bygga vidare på det.
3. Va?????? Lägga av????? Skärp dej! :-D Du e ju för sjutton problemlösare!
4. Bryta ner tidsperspektivet och lära sig glädjas över pytteframsteg och inte ha för bråttom fram. Inte vara så resultatinriktad.... Har trott mig vara en icke-tävlingsmänska, men se det är nog inte hela sanningen det.....
5. Mental träning!!!! Leta upp någon inspirerande föreläsare, kurs, hitta böcker och inspirerande träningskompisar! Fast sistnämnda har jag ju redan tack och lov! Att tänka på att själv bli en inspirationskälla..... Släppa prestationsångesten som smäller till ibland. DEN känslan går liksom trådlöst rakt in i Nisses hjärna.....

En sak som inte fungerar på mej är negativa råd och pekpinnar. Då rasar självförtroendet och min egen motivation som en sten och det blir mest skit av det. Det är bara att acceptera att jag funkar så.

Men tack och lov fick jag en del goda, positiva och handfasta tips och råd igår som jag håller på att lista och försöka på in i min handlingsplan. Läste också om ett positivt meddelande jag fick i höstas av Jenny J.
Så nu kör vi igen och tar oss ur det här tyck-synd-om-syndromet. För det här är ju det roligaste jag vet och Nisse och Mira är mina ögonstenar. Och börjar man lista allt positivt så får det då inte plats i ett blogginlägg minsann! Och när jag ser vilka härliga träningskompisar jag har är det väl själve f-sen om vi inte ska kunna ta oss ur det här. Och när det inträffar har jag otroligt nyttiga lärdomar med mig!