Söndagsträning

Elle, belle bi, vem ska få följa med idag.... Ja, eftersom Mira fick i tisdag så blev det Nisse idag!
Det går framåt. När han e fokuserad. Och det börjar bli bättre med det också! Idag hade vi bl a en handlingövning som vi en gång hade med Jens och Emelie och som jag hade problem med redan då.... (med Mira). Samma problem idag. På samma ställe. Så jag ska bygga upp den igen och träna olika lösningar, det hann man inte riktigt idag.
Annars så börjar saker och ting falla på plats. Fick tränat säcken och däcket, som verkligen varit lite svajiga. Säcken blev till slut skitkul och han sprang igenom den hela tiden. Ja, då även när han inte skulle.....
Det jag är allra gladast för är att han fokuserar på MEJ och på BANAN, inte på nån annan hund. Har fortfarande folk ute med skrammelflaskor, men de har inte behövt ingripa på säkert tre gånger nu! Jätteskönt!
På träningen i tisdags gick Mira riktigt bra! Också handlingövningar med lite "köra en bit från mej"-tänk. Fick tid att prova olika sätt och Mira visade direkt vad som passade henne. Och så gjorde hon riktigt fina slalomingångar och sådana är vi ju inte bortskämda med! Kontaktfälten däremot är just nu slarviga. Och det vill vi INTE ha, hon som nästan aldrig har missat! Hm, får nog lägga in en stöt där.
En lördag nu i februari har jag fått låna några ridhustimmar för att göra en "check" på var vi står och därefter kunna lägga upp ett mer seriöst program för våren. Har beslutat att lägga lite mer tid, för att eventuellt få ett mer hållbart resultat. Var ju lite velig med hur mycket jag skulle satsa, men jag ger det ett tag och ser hur det går när vi börjar tävla. Har ju egentligen en tanke i bakhuvudet att det är själva träningen jag tycker är så rolig, tävlingen kan mer bli självförtroende-förstörare..... Men som sagt, om jag tränar och blir säker på grunderna, kanske det går? Nisse har ju viljan och tycker det är skitkul. Mira är ju mer tveksam i tävlingssituationerna, så det kan hända att hon och jag lägger tiden på ren träning istället.
Det är ju bara det att när det verkligen stämmer för henne går det så rasande bra! :-)

Oj då...

Nejmen nu har jag ju slarvat med uppdateringar igen. Bättring, bättring!
Dottern befinner sig mitt uppe i placeringskarusellen och just nu är det väl lite rörigt, men det ordnar sig alldeles säkert. Finns ju en liten gnagande oro att hon hamnar alldeles för långt från sin mamma, men det är väl vallhundsinstinkten i mej kan jag tro...
Annars är det fullt upp. Har verkligen tagit tag i agilityträningen och tränar 2 ggr i veckan. Och det ger resultat. Nisses fjantiga "hälsa på andra hundar"-syndrom har slutat efter att ha fått skramlande grejer och arga människor på sej stup i kvarten. Åh, hu, nä då är det bättre hos matte....
Och han har utvecklat sin egen stil. Och den är ju inte alls som Idas och Miras stil. Nej då. Mira vill ju vara hso mej med hela tiden vill gärna agera klistermärke och då får ju matten springa mer än vad matte kan om det ska bli nåt av det. Men se, Nisse, han vill helst själv och kommer jag för nära blir han rent utstörd.... Så det är inte bara han som måste träna in saker, utan jag måste ju också tänka om från början. Men det är jätteroligt och i slutändan tror jag att hans stil är överlägsen!!!
Men Mira får ju faktiskt också träna om , nu när jag upptäckt hur bra det går med Nisse. Vi har ju inget att förlora och faktiskt går det förvånansvärt bra. Men hon vill helt klart ha mer stöttning och ibland får man ju "blicken"... Men hon och jag har riktigt kul nu och senast igår visade hon att gammal är äldst! Hon blir så himla taggad och är jag bara med så går det skitbra! :-)
Igår dök badrumsgänget upp för att fixa de förargliga hålen som elektrikern lyckades peta dit. Det hade jag helt glömt... Och det var ju ett evinnerligt slipande med följd att hela huset är täckt av stendamm. Hm, inte så kul eftersom maken är axleopererad och inte får göra nåt vettigt. Så jag ser ju att helgen är räddad... Skit också.....
Fredag blir Stockholmsdag. Åker 6.35 till Waterfront för möte och kommer hem på kvällen. Huja, vad tidigt man får stiga upp. Men det ska bli kul att se det omtalade (dyra!!!) huset som NUAC huserar i. Det ska vara nåt alldeles extra.

Fredag!

Veckans bästa dag! Å kollega som bjuder på räkmacka till lunch uppe på flygplatsen! Kan det bli bättre????
Maken mår bättre, jag "lade om" hans 2 sår på axeln igår. Trodde jag skulle få spel, gillar ju inte sånt, men det var hur fint som helst. Den läkaren hade nog fått sitt körkort i syslöjden med guldstjärna i protokollet. Och så finns det ju kanonkompresser som man bara liksom klistrar på och som man kan duscha med. Lätt som en plätt! :-)
Sonen däremot hostar vidare. Trots Cocillana. Envis liten bacill må jag säga.... Stackarn!
Hoppas vädret håller sej och snöeländet töar bort. En långpromenad längs stranden skulle sitta fint i helgen. Provade i söndags och det gick ganska bra, men det sista hade mer än gärna fått töa bort!
Dags för en kopp kaffe nu tror jag minsann. Ha det gott!

Igång igen...

Då var glada julen slut, slut, slut....
Känns rätt OK att vara igång igen. Sönerna har råkat ut för förkylning med tillhörande rälig hosta så idag åkte jag med den yngre och fick ordentlig hostmedicien. Hoppas att den hjälper....
Maken har varit och fixat sin axel. Tyvärr var det så pass slitet att allt inte kunde fixas till, men det skulle iallafall bli lite bättre. Hämtade honom på morgonkulan så han ligger väl och vilar sig därhemma. Hundarna är ju lyckligt lottade som då får ha husse hemma i 1½ månad! :-)
Mira har slutat deppa tack och lov och har istället fått en hiskelig energi. Far omkring med Pinke så mattorna ryker... Å Nisse hänger ju på såklart.... En liten egenhet han har fått är att när man kommer hem stjäler han den ena vanten och får totalt tossaryck. Sen får man gå och leta.... Börjar kunna hitta vantar lite varstans nu...
Min egen saknad efter Ida börjar bli hanterbar. Men fortfarande, när jag är ensam (kör hem från jobbet) kommer det. Men nu är det mest en längtan efter hur det var förr när hon var frisk och kry. Tänk att kunna köra ett perfekt agilitylopp med henne! Och numera roliga minnen från när hon själv bestämde... Inte så kul då, men nu kan man le åt det! Typ apport, "nähä! Har du väl kastat den till mej så bestämmer JAG över den...."
Och att sova utan att ha henne nära är inte så lätt ännu. Mira har kommit närmre och det lättar upp, men Ida var så varm, mjuk och tung!
Nu är det dags att hämta en kopp kaffe och gå igenom lite saker som jag gjorde innan jul. Bara så jag inte glömt något.... Gjorde ju det (glömde alltså) innan jul och fick nästan fira jul med hjärtat i halsgropen... Hujeda...

Jobbetajm igen och lite Idaminnen

Ja, då var denna helgens ledighet slut. Den blev ju inte riktigt som man planerat.
Det är bara att konstatera att Ida tog en så stor plats i våra liv att det blev ett enormt hål i tillvaron. Bara det att hon sovit i min säng i 13 år.... Min kropp har ju fysiskt vant sig vid att ha henne där och nu är det tomt. Nåja, Mira tar ju sin plats, men hon har ju sina vanor och de jag saknar är Idas vanor.

Bästa platsen.......


Tänkte just på att imorgon är det 13 år sedan hon flyttade hem till oss. Snöigt och kallt var det på Trettonafton och den lilla, lilla masken skulle installera sig i vårt kök. Vi var ju inte vana att ha en sådan liten filur i fothöjd (hade ju Nalle STOR innan) så vi asade oss fram. Vilken syn! :-) Till råga på allt gick strömmen så man var ju livrädd för att trampa på henne. Och vi skulle absolut lära henne att efter alla konstens regler sova i köket. Så vi kånkade ner madrass och täcke till köksgolvet och gav oss den på att hon skulle sova där. Hahaha!
Och vad blev det av det???? Nänä, efter två nätter gav vi upp och sedan dess var det sängen som gällde.... Hon var ju så liten och ynklig.....
Grannen plirade intresserat på henne under första kissrundan och konstaterade helt krasst "att det va jo ente möed te hong". Han skulle bara veta hur möed hong det var i den lilla kroppen! Dom orden fick han äta upp! :-)
Nä, nu får jag jobba vidare. Nya elever på måndag så då ska allt vara klart för välkomnande! Kul!